De flesta som rider regelbundet tar lektioner av en ridlärare eller tränare. Tränare är ett ganska nyuppfunnet begrepp inom ridsporten, på 90-talet började Svenska Ridsportförbundet med tränarutbildningar. Syftet med dessa var att personer som uppfyllt vissa nivåer i tävling kunde genomgå en kortare utbildning och lösa licens som tränare inom sin disciplin. En ridlärare hade en lång utbildning på Strömsholm präglad av den militära strukturen. De flesta nybörjare i ridning började sin utbildning på ridskola och lärde sig där de tekniska grunderna av en ridlärare.

Fokus på ridskolan låg på teknikträning, de olika hjälperna, tygeltagens inverkan, ridvägar och grundregler i ridning. Tränaren skulle ha ett annat fokus, syftet var att utveckla ekipaget och framförallt hästen för tävling i en specifik gren. Då förutsattes att grunderna fanns hos ryttaren och ryttarens utveckling var inte prioriterad.

Idag ser det ibland annorlunda ut, allt fler skaffar en egen häst tidigt efter ganska kort tid på ridskola.

Träningarna för grentränare börjar tidigare och de är fortfarande mest inriktade på att ekipaget ska lyckas i tävling. Det är populärt att träna för framgångsrika tävlingsryttare som har hittat sin egen väg till framgång.  Då fokuset ligger på ekipagets framgång i tävling så blir det lätt att tro att det är hästen eller tränaren som bär ansvaret för att du ska lyckas som ryttare.

Så är det inte, det är du som ryttare som bär ansvaret för hur skicklig du kan bli!

Ju snabbare du inser att det är du som bär ansvaret för din framgång desto enklare blir det. Det är annars lätt att allt fokus hamnar på hästen. När du inser det och aktivt börjar fundera över vad du kan göra bättre, då börjar det hända saker. Då kan du ta nytta av kunskapen hos olika ridlärare och tränare för att du ska utvecklas. Ju mer du förstår om hur din ridning kan påverka hästen desto bättre kommer din häst att prestera.

Det är inte hästen som har målen.

” Jag kommer inte att kunna rida Grand Prix i dressyr för min häst har inte så bra gång” är ju något som en ryttare skulle kunna säga. Självklart kan du träna i ett Grand Prix-program  på vilken häst som helst, men om du tävlar så kommer dina poäng att stå i paritet till hästens gångarter.

Om du som ryttare tar dig tiden att lära dig och se utveckling hos den häst du har, att lära dig hur du ska göra och tänka då går det också lättare när du får möjlighet att rida på en häst med bättre gång och förutsättningar.
”Min häst har inte kapacitet för 1.40 hoppning”. Det kanske är sant, eller också så är det en vald sanning därför att du inte tror att det går. Om du istället tror att det kommer att gå och du tränar steg för steg med tydliga delmål att ni ska nå 1.40, så är förutsättningen betydligt större att du kommer dit.

Jag vet ryttare som endast har haft en speciell häst i tanken när det gäller att uppnå högre mål. När de sedan har ändrat sitt fokus och förstått att det är de själva som ska uppnå målen så har de plötsligt sett helt annorlunda på andra hästar de haft att tillgå och utvecklat dem till att nå högre.
Självklart kan du som ryttare ha olika utvecklingsmål för varje häst du rider men kom ihåg att det är fortfarande dina mål.

Hästen har inga mål alls, de tycker att de är lika bra om de går i hagen eller startar i Falsterbo!

Alla tävlingsmål för hästen måste ske med känsla och kunskap för varje hästs fysiska och psykiska mognad, speciellt när det gäller unga hästar. Om du inte själv har erfarenhet och kunskap om vad som är lagom, ta hjälp av de som du vet kan.