Du rider bättre än du tror.

Vi är vana vid att kritisera oss själva när vi rider. Först och främst för att inte framstå som skrytsamma eller dryga. Därefter för att vi alltid vet att det kunde vara bättre.

Traditionellt har vi en kritisk syn på ridning. Fel ska hittas och korrigeras. Det är aldrig bra nog. Många har också stött på ridlärare och tränare som sällan berömmer utan hittar nya fel så snart något är ganska bra.

Får du beröm så tror du inte riktigt på det alla gånger.

Så här fungerar vi människor, du behöver dubbla positiv input 5-10 gånger för att det ska överbrygga något negativt. Om du hoppar 30-40 språng på en hoppträning så är de två sprången som blev dåliga de som du minns. Rider du ett dressyrprogram och gör en miss så är det den som hamras in i hjärnan. Man kan tala om dyrbara missar- är inte alla de lyckade sprången och bra utförda dressyrrörelserna som är det mest dyrbara? De som kommer att ta dig framåt?

Vi fastnar mycket i den tekniska delen av ridningen som vi ofta faktiskt lär oss redan vid 6-7 års ålder, sedan tar det några år att bli medveten och klar över det rent tekniska. Ju mer jobb du gör under den första tiden med handställning, skänkelläge och  position på hästen  desto bättre är det. Sedan kan du börja träna på att automatiseringen fungerar, att det sitter i “ryggmärgen”

Men sedan är det andra saker som är viktiga!

Träning på att vara avspänd så att kroppen ( och knoppen) följer hästen i rörelsen, träna på att “läsa” hästen i rörelsen innan den sker. Träning på att hålla fokus på rätt saker som väg och tempo.

Det är så lätt att spänna sig och bli krampaktig i rörelsen för att den ska utföras korrekt.

Vad ser du när du ser en skicklig ryttare? Jo, harmoni och lätthet i signaler, mjukhet i rörelsen och samspel i kommunikationen. Du tänker nog inte på en perfekt handställning om handen är mjuk och följsam, skänkelläge om skänkeln är stilla. Allt det här är viktiga saker men vi borde träna in det och sedan fokusera på rytm, balans och taktkänsla.

Vad har det här med mental träning att göra?

Jo, att våga lita på att du har lärt din kropp att rida, våga rida på känsla. Kunna göra om när det inte blir som du tänkt dig, utan att på en gång tycka att du gjort något fel.

Våga träna tillit istället för kontroll, det handlar absolut inte som att hästen springer runt okontrollerat, utan det handlar om att du blir bekväm i att inte kunna kontrollera allt. Du litar på att de signaler ni tränat in fungerar, att det du ber hästen om gör den därför att det är det ni har tränat på. Arbeta med att hela tiden fånga upp det som blir bra, gör om och det blir bättre.

Det här kräver mental träning, tillit till sig själv och förmåga att hantera tankar och känslor och kommer att ge dig en fantastisk känsla i ridningen!

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng